jag känner din hand, den smeker min röv
- jag har fått en my musik genre. rysk techno/trance. det bästa jag hört
- jag är nu officiellt pedofil. blev kär i en (högst) 13 årig pojke. jätte hemskt
- efter 2 minuter på hotellet blev jag antastad av våran piccolo på toan
- berättat allt om mitt liv för både mamma och petra. i fyllan. första dagen. jätte jätte hemskt
- införstått varför solskyddsfaktor är uppfunnet
- lärt mig förstå värdet av all inclusive (därav resan som bokades idag)
- förstått varför ryssar inte är omtyckta någonstans i världen. URSH
- fått omtalat för mig att jag ser ut som 14 jordsnurr. x antal gånger
- ramlat i höga klackar påväg upp på scenen. tur att bara ryssar satt i publiken
- kammat en security vakt som inte visste vad svergie var. k
- och sett en livs levande rocka!!! en stor!! och giftig!! as ballt
I love you, but I've chosen darkness
det började när jag blev inlagt på toxen och dumt nog berättade detaljerat om detta och mitt partyliv på bloggen. utan mitt medvetande läste både kuratorn, skolsyster, rektorn och mina lärare om detta. och jag, som alltid varit bra på att överdriva här och mest skriva för att underhålla fick spader när jag fick reda på detta eftersom mina texter inte är menade för vuxna öron. anledningen till att detta kom ut till alla dessa vuxna var för att en av mina klasskompisar gick bakom min rygg och berättade för min mentor att jag har ett alkoholproblem. jag som inte är så modig som jag ser ut, hade svårt att typ ens kolla henne i ögonen eller se henne över huvudtaget efter detta, d jag skrivit en hel del förnedrande grejer om denna lärare i sig, detta resulterade i att jag fick en hel del frånvaro. jag har under hela hösten haft noll ork för något annat än frisörämnena som svenska och religion. detta fick mig INTE att ta tag i detta något mer. ig varning i båda dessa ämnen och tillkallningar til kuratorn och skolsyster och mycket skit i klassen fick mig mest att vilja sitta hemma och inte göra något annat. utöver detta har jag hela tiden jobbat mycket, så jag har fått kmbinera mitt redan stressiga liv med att flytta fram och tillbaka mellan mamma och pappa, vara med mina vänner (vissa har blivit ofrivilligt bortglömda allt för ofta), festa, jobba och gå i skolan och deala med alla dessa "alkoholmöten". jag visste inte vad jag kunde säga till vem om vad jag gjort på helgerna för att inte ännu fler skulle tro att jag är en alkoholist. när det hela börjat lugnt ner sig för jag ett brev hem i brevlådan som säger att jag fått en prick i registret, då jag brytit mot lageb LOB, lagen om vård av berusade människor. coronakvällen togs upp igen, och soc ville träffa mig på ett möte för att prata om min skolgång, hemsituation och självklart, mina alkoholvanor. jag dissade alla möten i början men var sedan tvungen att ta tag i det. när jag ljugit för kurator, rektor, klasskompisar, soc och mamma så trodde jag allt var löst. efter jul får jag reda på att mamma och anders som efter 14 år tillsammans ska dela på sig. eftersom det är anders hus i obbola ska isåfall jag och mamma flytta. mamma ville inte bara lämna obbola utan öven umeå och helst sverige. jag blir som ställd, ledsen och vet inte vad jag ska göra. jag far till pappa och efter att ha varit här i en vecka bestämmer sig pappa och sarah att berätta att dom efter 15 år tillsammans ska skiljas. mina småsyskon gråter och pappa som byggt ett helt hus på 300kvadrat vet inte vad han ska göra med det. ett sånt stort hus behövs till en stor familj. inte en ensamstående pappa. så där kanske vi har 6 miljoner utlagt i onödan. jag tycker synd om pappa och mina småsyskon och det finns ingenting i världen jag kan göra. har knappt hunni tänka vad jag tycker om grejen själv. bara att jag tycker det är så jävla jobbigt att se dom må dåligt. då gör jag också det. som tur är hade mamma en resa bokad till egypten den 19 januari. eftersom situationen såg ut som den gjorde mellan mamma och anders bestämmer sig anders för att inte följa med. vi ska fara iallfall och när jag berättar detta för theresia min lärare tycker hon inte de är någon bra idé. eftersom jag har 50% frånvaro och om jag far får jag en veckas ogiltig frånvaro, likamed att min frånvaro kommer stiga i skyarna. hon sa även att skolstyrelsen inte kan garantera att jag får gå ut trean med så mycket frånvaro som jag har och jag i och med detta, riskerar att gå om trean. hon säger även saker som att hon inte känner igen mig längre, att jag inte är den samma glada spralliga micaela som förr smittade av sig med energi till hela klassen. det är ju också kul att höra. utöver detta är ag sinnessjukt fattig. har inte ens kunnat köpa cigaretter sen i fredags, nu när jag behöver dom som mest typ. jag kommer inte ha 1 krona i fickpengar i egypten och jag vet inte heller om jag kommer ha råd att fara till turkiet innan studenten. det enda jag är riktigt säker på att jag vill. i sommar då? ingen aning om jag vill jobba skaffa pengar och flytta. jobba skaffa pengar för att resa, supa och glömma problemen komme tillbaka och fundera ut framtiden då. om jag vill ta gesällen och jobba som frisör eller om jag bara tar vilken jobb som helst för att bli rik. och vart i världen vill jag isåfall ha detta jobb? jag vet ingenting längre. jag har aldrig någnsin känt mig så .. tom som jag gör just nu.
detta var en kort resume om varför jag är som jag är, inte alltid är så trevlig och kan trots många försök hålla humöret uppe. jag hoppas ni förstår lite bättre nu.
jag behöver en kram från någon jag gillar
Never judge a book by it's cover.
jag saknar allt som var. jag saknar allt som var när jag var riktigt liten och bytta bästisar oftare än underkläder. jag saknar tiden då man blev stor nog att förstå att bara en kan vara bäst. det finns bara en man låter komma riktigt nära. jag saknar hur jag lät mitt liv kretsa kring en annan människa och trots att jag var helt beroende kände jag känslan av att det finns inget i världen jag behövde. jag var helt oberoende på ett sjukt beroende sätt. jag saknar allt som hade med dig att göra. jag saknar även hur vi var. och när vi var som bäst var den bästa tiden i mitt liv. jag saknar rutinerna jag hade då jag hade dig i mitt liv. jag saknar att skratta på det där sättet jag bara skrattar när jag är lycklig. jag saknar även att gråta mot din axel. när jag alltid vet att du tröstar mig. och när du inte förstår så försöker du förstå. jag saknar år som varit som jag aldrig tog vara på. jag saknar personen jag var, samtidigt som jag gillar personen jag blivit. du hjälpte mig bli den jag är och därför kan jag gilla den jag är idag. jag gillar dock inte valen jag gjort. jag vet att om 15-20 år kommer jag komma tillbaks på min "barndom" och jag kommer inte minnas det jag vill minnas bäst, som bäst. för det bäst var det jag försakade och valde bort. frågan är om jag någonsin kommer få svar på om jag valde rätt. vart hade vi varit idag? och ser mitt liv ens någonting alls ut som det gör idag? jag hoppas självklart inte. men det är endast för att jag flyr från den här skiten för att skapa mig ett bättre liv någon annan stans. där ingen vet vem du är eller vet något om dig. där du får chansen att skapa något helt nytt, börja om. hur fan kunde jag välja så jävla fel att jag vill fly? jag brukade ju uppskatta livet, gilla läget och vara lycklig.
det var så lätt förr. när jag var mindre visste jag vilka jag kunde prata med. jag visste även exakt vilka jag kunde prata om allt med. jag visste vart jag bodde, vart jag hade alla människor omkring mig, vilka som funnits där och vilka som svikit, vilka jag förlåtit och vilka som förlåtit mig. jag visste vad jag skulle gå, vad jag skulle bli, jag visste vad jag ville göra då och då och där och överallt. förr visste jag fan allt. nu kan jag med handen på hjärtat säga att jag inte vet nått. ingenting vet jag. jag vet inte om jag vill bo hemma eller flytta. om jag vill hoppa av skolan eller gå kvar. om jag ens vill bli frisör eller bara komma bort. om jag vill stanna eller resa. och isåfall stanna för vad? jag vet inte om jag vill ha ett jobb jag gillar med människor jag kan lära känna och som kan bry sig. eller om jag bara vill ha ett jobb där jag tjänar pengar. jag vet inte ens vad jag vill göra med alla dessa pengar när jag har dom. jag vet inte ens vart jag vill resa i sommar om jag får ihop pengar. jag vet inte om jag vill bo med mamma eller pappa, om jag ens vill det? jag vet inte hur jag ska prata vett med mina småsyskon att inte ha mig som förebild, inte gå i mina fotspår men hur ska jag göra det när jag inte ÄR någon förebild? hur ska jag kunna vara en stöttade person för mina vänner, hjälpa dem med val här i livet precis som de hjälper mig när jag knappt vet vilka som är mina vänner längre. jag vet att jag alltid kan lita på folk men ja. jag vet som sagt inte längre. ingenting vet jag. jag vet fan inte ens vem jag är längre. när jag fick frågan för några veckor sedan att beskriva mig själv med tre ord kunde jag inte det. vem fan är jag? OCH VAD FAN HAR DU GJORT MED MICAELA?
allt är bara en fasad. jag har förstått det nu
face the facts you fear
jag slösar inga fler tårar på den här helgen iallfall. jag skrev tidigare att det var en fin helg. jag ljög. det finns fina personer som har gjort att tillvaron har blivit bra. och visst har jag skrattat och sett lycklig ut. precis som ni alltid ser mig
keep your eyes on the highway
helgen då. fredag, x3m med julia, jojjan nina jennifer och lite fler peeps och ja. vad säger vi om den kvällen? slutade i tårar 10 över sex på morgonen när jag två timmar senare skulle upp och jobba. jag försov mig.
lika trött och less som en kamel på antarktis for jag hem efter jobbet, tiggde efter pizza av pappa och lyckades! victoria jag och hennes polare gick och köpte pizza och det var som att äta drömmar. mums. sen kom julia till mig, vi badade i vin och for till corona! fin helg, men som sagt fattig. och imorrn är det bara en vecka tills jag drar till egypten!!! och jag har inga pengar!??!?
29e maj!
Imagination is more important than knowledge
köpte iofs vin också. vi planerar att hälsa skolan välkommen med en andedräkt som luktar castillo. mums!
Its easy to judge mistakes of others, but difficult it is to recognise our own
nyss har jag duschat, senare ska jag ner till stan för att möta heidi. vi ska nog ta en fika, snacka skit och även gå in på resia för att kika om resor. det känns nic3. var som mer känns nic3 är att jag far till egypten om 12 dagar! hehehhehe
jag och petra lagade förövrigt världens godaste middag igår. det var.. gott
en bild från nyårsafton och götet.
lägg märke till var som försigår i vänstra hörnet.
inte okej
Dead and gone
känns så himla himla himla dundertråkigt att vara här hemma igen. samma tråkiga rum samma tråkiga hus och samma tråkigt allt! så himla tråkigt. jag har iallfall haft det sjuuukt bra. började våran tripp för en vecka sedan med att komma försent till våran långtradeskjus som bestod av en 50årig surgubbe. men jag och julleriet fick han att mjukna och när vi var i docksta så pratade han hejvilt om allt och inget. i hudiksvall bytte vi chaufför, denna gång en medelålders sjukt skojig kille på cirkus 30 vårar, och handlade mat och fortsatte till arboga. där bytte vi lastbil och chaufför igen, och denna gång var det en nybörjade på endast 20 bast. lillstackarn verkade nästan lite nervös. men efter vi tagit en sömntablett snarkade vi som grisar och han körde. det var nice. kom fram till borås, tog 05.00 bussen till göteborg centrum och begav oss sedan till johanneberg för att duscha och göra oss iordning för storstaden och shopping tills plånböckerna blödde. på kvällen skulle vi bara chilla och sova tidigt. lyckades nästan, fast vi var tvugna att fylla på våra vin-depåer. onsdag = nyårsdagen orkade vi inte göra något annat än att göra oss snygga, så vi sov ut (vem försöker jag lura, jag vaknade tidigt och väckte julia) och duschade, smörjde in oss med brun utan sol och käkade, och började dricka vid halv tre tiden! sedan bar det iväg till gamle port, där vi käkade, träffade nåra göteborgare och fick konstaterat för oss inte en utan x antal gånger att vi pratar som bondar. dom hörde diiiirekt att vi inte var därifrån. aja, det kammade oss nåra gratis drinkar iallfall ;) kvällen var riktigt nice förutom att jag och julia totalt missade tolv-slaget. så himla illa. stog ute och vinglade med en cigarett i handen typ vid ett och då slog det mig "JULIA!!!! ÄR KLOCKAN ÖVER TOLV!? HAR VI MISSAT TOLVSLAGET!!?" det hade vi. och det värsta är att varken jag eller julia kommer ihåg vad vi gjorde istället. skoj
dagen efter låg vi och gosade i soffan och såg titanic och the hills i maraton mängder. åt chips och cheesballs tills det formligen kom ut genom öronen. sen gick vi opch köpte pizza för att stilla mitt bearnaisesås begär. fredagen gick vi upp hyffsat tidigt, bytte lägenhet och begav oss till allum, ett stort känt köpcenter lite utanför stan, där var det skoj och jag inhandlade mitt ett par skor inför kvällen. sedan tog vi bussen tillbaks till stan och shoppade tills det blev mörkt. då for vi hem, snyggade till oss och drack vin. och ännu mer vin. gick ut på park lane denna kväll. kan inte tänka mig att vi hade åldern egentligen men det var skoj. även där träffade vi oss nåra stiliga kavaljeér. dom bjöd på dricka och fina komplimanger "jag ser stjärnorna i dina ögon" osv. träffade två killar som ville ha med oss på efterfest men vi stannade vid förfest kommande dag istället. inte för att fellet blev så på lördagen heller, det blev stan på dagen och sedan hem, vin och formligen slickade i oss resten av sprit flaskorna. kan fortfarande inte fatta hur allt kunde ta slut. helt sjukt. aja. sen for vi till keybar. träffade tre göteborgflickor där inne, pratade med dom ett tag drack öl och gick sedan på boulevard där jag aka moí fixade in oss. puss på mig! där var det fyravåningsdisco (gick väl inte riktigt att jämföra med robin hood, men nästan) och ett tropiskt rökrum med växter och vattenfall. ganska coolt. denna kväll slutade med att en vakt fick bryta upp dörren på toan för att de hade stängt och formligen dra mig och julia från klubben. vi ville inte hem helt enkelt.
söndagen var vi sådär skönt bakis som man får vara och såg the hills hela dagen tills det var dags att packa ihop alla tusen miljarder saker och bege oss till centralstationen och tåget hem. där i våran sovkupé kom det en mysko mysko man. han hade inte alla hästar i hagen kan jag lova, men han var väl trevlig på sitt sätt antar jag.
klockan tjugo över sju anlände jag hem till lägenheten på dunkersgatan och sov en skönhetssömn till sirkus tolv på dagen, då lekte jag med mina småsyskon som saknat mig mer än jag trodde och visade även stolt upp alla mina inköp. det blev ett väldigt lyckat jullov och jag kan inte beskriva med mina ord hur tråkigt det känns att vara hemma i surume igen. skola torsdag.. nic3
imorrn har iallafall storasyster petra paxat mig. hon saknar mig tydligen också. hon har kickat lite fina sms varje dag när jag vart därnere och förklarat hur mycket hon saknar mig. wei! så imorrn blir det heldag med henne, bara prata umgås coh gå på bio tror jag jag ska föreslå att vi ska. sedan hoppas jag att hon har vin hemma! hihi
lite bilder kommer senare btw
