I love you, but I've chosen darkness
det började när jag blev inlagt på toxen och dumt nog berättade detaljerat om detta och mitt partyliv på bloggen. utan mitt medvetande läste både kuratorn, skolsyster, rektorn och mina lärare om detta. och jag, som alltid varit bra på att överdriva här och mest skriva för att underhålla fick spader när jag fick reda på detta eftersom mina texter inte är menade för vuxna öron. anledningen till att detta kom ut till alla dessa vuxna var för att en av mina klasskompisar gick bakom min rygg och berättade för min mentor att jag har ett alkoholproblem. jag som inte är så modig som jag ser ut, hade svårt att typ ens kolla henne i ögonen eller se henne över huvudtaget efter detta, d jag skrivit en hel del förnedrande grejer om denna lärare i sig, detta resulterade i att jag fick en hel del frånvaro. jag har under hela hösten haft noll ork för något annat än frisörämnena som svenska och religion. detta fick mig INTE att ta tag i detta något mer. ig varning i båda dessa ämnen och tillkallningar til kuratorn och skolsyster och mycket skit i klassen fick mig mest att vilja sitta hemma och inte göra något annat. utöver detta har jag hela tiden jobbat mycket, så jag har fått kmbinera mitt redan stressiga liv med att flytta fram och tillbaka mellan mamma och pappa, vara med mina vänner (vissa har blivit ofrivilligt bortglömda allt för ofta), festa, jobba och gå i skolan och deala med alla dessa "alkoholmöten". jag visste inte vad jag kunde säga till vem om vad jag gjort på helgerna för att inte ännu fler skulle tro att jag är en alkoholist. när det hela börjat lugnt ner sig för jag ett brev hem i brevlådan som säger att jag fått en prick i registret, då jag brytit mot lageb LOB, lagen om vård av berusade människor. coronakvällen togs upp igen, och soc ville träffa mig på ett möte för att prata om min skolgång, hemsituation och självklart, mina alkoholvanor. jag dissade alla möten i början men var sedan tvungen att ta tag i det. när jag ljugit för kurator, rektor, klasskompisar, soc och mamma så trodde jag allt var löst. efter jul får jag reda på att mamma och anders som efter 14 år tillsammans ska dela på sig. eftersom det är anders hus i obbola ska isåfall jag och mamma flytta. mamma ville inte bara lämna obbola utan öven umeå och helst sverige. jag blir som ställd, ledsen och vet inte vad jag ska göra. jag far till pappa och efter att ha varit här i en vecka bestämmer sig pappa och sarah att berätta att dom efter 15 år tillsammans ska skiljas. mina småsyskon gråter och pappa som byggt ett helt hus på 300kvadrat vet inte vad han ska göra med det. ett sånt stort hus behövs till en stor familj. inte en ensamstående pappa. så där kanske vi har 6 miljoner utlagt i onödan. jag tycker synd om pappa och mina småsyskon och det finns ingenting i världen jag kan göra. har knappt hunni tänka vad jag tycker om grejen själv. bara att jag tycker det är så jävla jobbigt att se dom må dåligt. då gör jag också det. som tur är hade mamma en resa bokad till egypten den 19 januari. eftersom situationen såg ut som den gjorde mellan mamma och anders bestämmer sig anders för att inte följa med. vi ska fara iallfall och när jag berättar detta för theresia min lärare tycker hon inte de är någon bra idé. eftersom jag har 50% frånvaro och om jag far får jag en veckas ogiltig frånvaro, likamed att min frånvaro kommer stiga i skyarna. hon sa även att skolstyrelsen inte kan garantera att jag får gå ut trean med så mycket frånvaro som jag har och jag i och med detta, riskerar att gå om trean. hon säger även saker som att hon inte känner igen mig längre, att jag inte är den samma glada spralliga micaela som förr smittade av sig med energi till hela klassen. det är ju också kul att höra. utöver detta är ag sinnessjukt fattig. har inte ens kunnat köpa cigaretter sen i fredags, nu när jag behöver dom som mest typ. jag kommer inte ha 1 krona i fickpengar i egypten och jag vet inte heller om jag kommer ha råd att fara till turkiet innan studenten. det enda jag är riktigt säker på att jag vill. i sommar då? ingen aning om jag vill jobba skaffa pengar och flytta. jobba skaffa pengar för att resa, supa och glömma problemen komme tillbaka och fundera ut framtiden då. om jag vill ta gesällen och jobba som frisör eller om jag bara tar vilken jobb som helst för att bli rik. och vart i världen vill jag isåfall ha detta jobb? jag vet ingenting längre. jag har aldrig någnsin känt mig så .. tom som jag gör just nu.
detta var en kort resume om varför jag är som jag är, inte alltid är så trevlig och kan trots många försök hålla humöret uppe. jag hoppas ni förstår lite bättre nu.
jag behöver en kram från någon jag gillar
Trackback
