Idag efter jobbet for jag till Onur och Soner som lagade mat åt mig! Sonar ba "Michaleella sooo perfect you have TWO turkish men cooking for you!" I know lan, bcs im best. Mohahha.

Imorrn klockan ett ska jag ringa migrationverket igen. Våra samtal ser ungefär ut som följande: "Ja hejsan mitt namn är Mi.." "Hur kan jag hjälpa dig" "Eehh, ja jo jag har försökt ringa tidigare men det .." "Vem söker du?" "jaa, alltså jag vet ju inte rikigt eftersom jag aldrig får.." "Då får du återkomma mellan 13-14 idag. " Klick. Dom har inte gått charm-skola på migrationverket. Icket. Charm-skola yok. Och inte nog med det, för att få denna trevliga pratstund med dem, måste man sitta ca 40 min i telefon kö. Kul va! Idag hade jag just kund mellan den tiden men imorrn har jag satt min lunch så att jag kan ringa. Då ska jag fan få nått vettigt ur dom!! Jag är så himla less på den här sega skiten! Jag tror helt ärligt att jag skulle kunna göra deras jobb bättre. OCH SNABBARE? Men det skulle typ vem som helst. Det kan ju omöjligt bli långsammare iallafall. Fakkin'

Jaja, slut med negativa vibbar. Idag har jag och min prins varit tillsammans i 6 månader. Vad kul att jag får fira det och göra nått gulligt romantiskt och mysigt som alla andra par kan. Eller hur? Längtar också till alla hjärtans dag som jag får spendera med min älskling. Inte. En sak är då säker, efter att vara ifrån varandra såhär till och från kommer jag aldrig ta honom för givet när han är här. Aldrig. Jag ska tacka gud varje kväll för att jag får somna brevid dig och vakna upp brevid dig. Men hadi lan för fan, jag vill ha dig här nu! :( Mitt hjärta orkar inte vara brustet längre.

Imorrn får jag dessutom veta om vi får träffas om 17 dagar. Det finns inget i världen jag hellre skulle önska.