Imorgon är dagen kommen. Har inga kommenterer about it. förutom att när jag tänker påt så blir jag alldeles kallsvettig och känner mig som en 4åring. fattar inte varför. Men så äre iallafall. Tack alla som sagt lycka till (även skänkt sina krafter till mig whalla?!) och att de ska tänka på mig. Tack, jag behöver det.

Nu ska jag rita klart alla struktur-ritningar, eftersom chefen spillde lingonsylt på ena och jag kladdat sönder dem andra. Lika bra att göra nya. Lär ju inte kunna sova inatt anyway, så då kan jag ju likagärna rita.

kan ju berätta hur virrig jag var idag efter jobbet. E kom till jobbet för att jag skulle för-creppa hennes hår inför imorgon och sen packade jag ihop mina grejer, räknade kassan, låste salongen, ja som vilken fredag som helst. TILLS jag är påväg in på maxi för att köpa lunch till imorrn "fan stålkammen!!" Hade ju fått ig utan den liksom. Sprang tillbaka, tänkte det blir ingen jävla lunch imorrn. Springer till bussen, hinner med den, utan lunch. På bussen inser jag "fuck, de röda sammetsspolarna ligger kvar på bänken." Japp, hem och hämta bilen, fara tillbaks till jobbet. Kändes lagomt kriminellt att köra in bakvägen och gå in i en låst galleria klockan nio på kvällen så jag sprang in och ut igen och hoppades att inga larm skulle utlösas (det gjorde de inte heller)

Nä, nu ska jag rita. Håll tummarna för mig imorrn!