love without reason last the longest

Jätte kul att träffa dom på jobbet idag. laila fnissade lagom när jag berättade om allt slams vi haft för oss. Dom som känner mig och jennifer här, känner oss inte. Blev bara lite fundersam igår, när jag finally loggade in på internet, fejjan och msn typ. Av alla kontakter som var online var det bara turkar som skrev. Tror detta är ytteligare ett tecken att jag härstammar i turklandet. Ingen vill typ veta av mig här ya men mina turkkompisar frågar direkt hur resan vart och allt gått bra och räknar typ dagarna tills vi kommer tillbaks. Fint va! Nu ska jag ta bussen hem, till ett öde obbola där ingen är hemma och väntar på mig. Lan. 50 dagar kvar.


Kommentera?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg adress:


Skriv vad du har på hjärtat :

Trackback
RSS 2.0