Nu är det bevisat än en gång att jag inte kan sova mindre än sju timamr på en natt, för då vaknar jag inte!? Om ingen typ våldväcker mig alltså. Jag vaknar inte av väckarklockan iallafall. Skulle ta bussen som gick fem över nio för att göra fransarna. Vaknar lungt och stillsamt 09.45. 09.45!?!?!??!? Jag formligen hoppade upp ur sängen, slängde på mig kläder, sprang ner, ringde lina bad om ursäkt och sa att jag tar fem över tio bussen istället. Smetade på mig lite smink och skulle sedan löpa till bussen för att inte missa den med. Vad gör jag? -Jo. Jag drar en feeet vurpa. Alltså en sån där man filmar och skickar in till americas funniest home videos. Den enda (hoppas jag) som vittnade detta katastrofala fall vad jag och brevbäraren. Han såg sjukt rädd ut, sprang ut ur bilen och utbrister "MEN HUR GICK DET DÄR!!!?" Jag plockade upp resterna av min kropp och fortsatte springa till bussen för jag skulle skämmas ögoner ur mig att ringa upp lina igen "hej, alltså jag missade även fem över tio bussen. oups." det gör så jävlajävla ont och jag försöker hålla inom mig alla tänkbara svordomar som ville ploppa ut ur munnen. Kommer fram till busshållsplatsen, börjar må RÅ ILLA, håller på spy. Får kvälvningar (tur jag var ensam) sen kommer bussen. Tar mig själv samman, hoppar på och när jag väl satt mig svartnar det för ögonen. Skriver ett sms "kan man få hjärnskakning i höften?" Och sedan dess har det inte slutat göra ont alltså. Den är även svullen, hård, varm och börjar bli lite festligt blå/lila. Jag kan inte heller:

1. Gå normalt, ta stora steg alltså.
2. Ha väskan på vänster axel vilken jag ALLTID har. för då nuddar den höften och jag svimmar.
3. Åka buss när det guppar utan att behöva hålla andan och bita mig i kinden.
4. Sitta normalt.

Jag har alltså gjort en pe, i alanya. Con Gratz, vi kanske är släkt trotsallt.