Ibland önskar jag att jag var uppfostrad annorlunda. Jag antar att det är för att jag aldrig haft så mycket att välja på, jag inte vet hur man gör. Jag kan inte välja, jag brister och jag slits itu. Fråga min syster, hon som känner mig bäst, innifrån och ut, att det handlar om allt. Allt från att välja doft på ljus till kläder, eller i det här fallet välja bort en grej av nått jag älskar. Jag förstår givetvis varför, det är inte så att jag är trångsynt jättebäbis som tjurar ihop och bara vill ha allt. Det är bara det att jag vet inte hur jag ska bära mig åt, hur jag ska värdera och lägga fram saker för att få fram ett klokt beslut som ger mig mest. Jag vill ju både äta kakan och ha den kvar!! Fan vad jobbigt. Jag ångrar mig, jag är nog en trångsynt jättebäbis trotsallt. Men om jag måste välja, så vet du vad jag skulle valt.

Jag känner mig jätte hängig. Pratade med Jennifer hon var hängig. Pratade med Petra hon var hängig. Ringde Mete och blev ännu ledsnare och då blev även han hängig. Så jag satte på en depprulle och grinade en skvätt. Nu såhär i efterhand känns det inte ett dugg mindre hängigt. Fan vad hängigt.

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind