Ibland känns det som jag är fast i nuet. Jag glömmer bort vad jag gjort, för vem jag gjort saker, och framförallt allt som alla gjort för mig. Det är väl det som tagit mig hit där jag är idag. Det är tack vare att jag är beblandad med så många fina människor som var och en har bidragit till den jag är. Vissa har jag självklart låtit ta en större plats i mitt hjärta, och även om de inte anser för varken mig eller dem, vara min närmaste vän för tillfället har jag lämnat den platsen öppen. De få personer jag släppt hela vägen in vet att dom inte behöver fightas om platsen där. Jag är en människa som alltid haft gott om vänner omkring mig, vilket jag självklart är väldigt glad för. Det är dock få personer jag släpper hela vägen in. Jag har sårat, jag har blivit sårad och märkt att ju längre jag låter en människa komma mig in på livet, desto ondare gör allt. Det kan vara skitgrejer som ena vännen gör och jag skrattar åt det. Men om du skulle göra det skulle min värld rasera. Det är konstigt detdär. Vad olika handlingar har för betydelse beroende på vem som gör det och vem man gör det emot.

Jag är väldigt dålig på framtiden om man kan säga så. Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra, nära jag ska göra det och med vem jag ska göra detta. Jag är dock väldigt bra på att tänka på framtiden. Det är ett oönskat tankesätt som sprider sig i hjärnan direkt jag börjar tänka. Men om jag nu är så fast beslutsam vid framtiden.. Kan det då hända att jag låter de nutida grejerna tas för givet? Det här var ju förr min framtid. Gör jag det bästa utav den? Eller har jag blivit personen som låter de små, viktiga grejerna, passera förbi?


Just to hear you say,
that you stay awake for me.