det här skulle vara dagen D. dagen med stort D då jag och mina vänninor skulle sitta på planet, för att sedan ta bussen till alanya. nej, nu är det istället sågra andra småbrudar som anlänt till sina hotell, dumpat väskorna och gått ner i bara klänning för att köpa alkohol för kvällen. det skulle vart jag. det skulle ju vart jag!?

Som jag sa till dig, jag är inte förvånad. Det är jag inte, men jag trodde för guds skull att jag skulle ha fel. helst efter att vi redan varit med om detta en gång tidigare och pratade inte med varandra på veckor pga av det. du gör samma sak igen, och det är det som förvånar mig. Jag trodde vi (du) lärt dig något av förra gången men tydligen inte, och tydligen inte jag heller (trots att jag lovade mig själv det) eftersom jag litade på dig denna gång också. Någon gång måste du lära dig att stå på egna ben och fatta egna beslut och inte göra som andra tycker. Du hade nog vuxit som person om du gjort som du ville, istället för att känna dåligt samvete för vad andra tycker du ska välja. oavsett vilka val det handlar om i livet ska du göra det du vill, inte låta andra hindra dig. Annars tror jag tyvärr inte du kommer ta dig långt. Och du syftar jag självklart inte bara på till alanya

för två timmar sedan fråga jennifer mig utanför åhlens "vad ska du resa i?" då kändes allt så jävla verkligt. jag kan besvara frågan nu. skoteroverall. eftersom de enda resorna jag kommer göra är till och från stan och det vankas snö vilken dag som helst. om jag ens kommer orka fara till stan. ska till obbola nu och där ska jag sitta. helt seriöst, hela lovet ska jag sitta på mitt rum och sirra ut genom fönstret. inte okej dessutom att jag hann ringa mamma, berätta den galna nyheten och bad henne ta fram min resväska..

tills jag finner något roligt, något hopp överhuvudtaget kommer jag inte skriva alls (i den här bloggen) sorry dudelinas som läser flitigt varje dag, men för tillfället känner jag ingen mening eller hopp med någonting. jag är bara så jävla less på sverige och mig själv och allt. alltså fruktansvärt jävla less är bara förnamnet. tror ingen någonsin känt känslan jag känner nu. känslan att det typ skulle vara värdare att hänga upp mig själv naken i flagstången och se mig själv dingla där tills döden skiljer oss åt