är på jobbet nu. hahaha och jag måste bara berätta om den största missen jag någonsin gjort. jag var då ensam hemma igår, kollade ut när bussen till jobbet gick idag, alltså 10.10. okej tänker inte mer på det. sitter vid datorn, ser på tv och gör absolut INGENTING. när jag ska sova ställer jag väckaren och när jag vaknar gör jag mig iordning och har ingen stress alls. det är när jag ska gå till bussen jag kommer på det..... klockan är tio över elva. alltså inte tio över tio. och det går ingen buss tio över elva!!! paniken. mamma och anders är i stugan, pappa är i piteå, cykeln är redan här på jobbet eftersom jag var för lat igår för att cykla hem den. vad gör jag?? får världens panik, ringer mamma för att söka tröst men hon svarar inte. ringer mitt sista hopp: Petra. hon svarar inte heller. jag börjar alltså om 40 minuter och är i obbola och tar mig inte till jobbet. och jag ska jobba ENSAM. alltså kan jag inte komma sent eftersom det är jag som öppnar och allt. skulle just sätta mig i ett hörn och gråta när petra ringer upp som en räddare i nöden och jag tvingar henne att köra ut till obbola och hämta mig. som tack för att hon gjorde det har jag färgat hennes hår här på salongen och gjort henne super lockig. så nu är hon glad på mig igen :)


det är synd om mig idag. jag måste cykla hem. jag har noll motivation och noll ork. aja, jag får iallfall 150,40 kr/timmen idag. det får mig lite att se ljuset i livet. annars vill jag bara säga att jag saknar jennifer. från vanan att träffa henne varje dag har jag nu inte fått se min tös på 25 hela dagar. men det är så ibland.. livet alltså. hon kommer förmodligen (förhoppningsvis) hem inte nu till helgen men nästa. jag jobbar iofs och får inte ledigt men varenda lediga minut jag har vill jag spendera med henne då. sen två veckor i alanya, hon och jag! kan inte bli bättre.